Vattnet här är det klaraste och renaste hitintills. Man ser botten på 18 meters djup!! Så fort vi hade kastat ankar, kom en välkomstkommittee med 6 st blacktip reefsharks och cirklade runt båten. Det efterlängtade badet och snorklingen fick vänta lite.
När Lena senare skulle ta ett dopp ifrån akterdäck möttes hon av en 1,5 meters haj. Det blev en dusch ombord istället.
Suwarrow är idag Cook Islands viktigaste nationalpark. Parken vaktas av 2 personer, 6 månader om året. När vi kom var de inte här. Däremot finns ett anslag på Anchorage Island med parkens regler. Man får i princip inte göra någonting. Grill-och drinkpartyt på stranden på kvällen med några av de andra båtarna i gänget var ett klart regelbrott.
Tom Neale ifrån Nya
Zeeland, valde på 50-talet denna ö som sitt hem. Han valde att leva här ensam i
sammanlagt 6 år. I boken ”An Island to oneself” beskriver han sitt liv här.
Hans hus och trädgård finns kvar, även om lite skamfilat, och hans vardagsrum
har utvecklats till ett seglarbibliotek. Här lämnar man sina lästa böcker och
plockar till sig några olästa.
Besöket på Bird Island,
en närliggande motu, är en dröm för ornitologer, med många ovanliga arter.
Ena kvällen bjöd
Anastasia, en 53-fots katamaran in till cocktailparty ombord. Det var inga problem
att hysa 30 personer. Man kunde dansa både i sittbrunnen, i salongen och på
fördäck.
Suwarrow är definitivt en
av höjdpunkterna på resan så här långt, men tacka vet jag Sonaholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar