Vanuatu, Tanna, Port Resolution

Vanuatu kallades tidigare Nya Hebriderna, och styrdes av England och Frankrike gemensamt. Självständighet uppnåddes på 1980-talet.

Vårt första stopp blev ön Tanna och byn Port Resolution. Ankringsplatsen ligger i en för vind skyddad vik, men vi känner av dyningarna som följer med runt hörnet. Det rullar.  Vid ankomsten i viken ser man en lång sandstrand, kokospalmer och bl a 5 meter höga ormbunkar. Vid närmare granskning ser man ett hus i grönskan och sedan fem. Ett av husen är en skola med mer än 100 barn. Det bor ca 400 personer i byn. Barnen sjöng ”This land is your land” för oss, men man hade bl a bytt ut ”California” mot ”Port Resolution” och ”Redwood forrest” mot ”Coconut palmtrees”. Det var vackert och det var inget fel på röstresurserna. 

Här finns vulkanen Yasur, den enda vulkan i världen där man kan stå på kraterns kant och titta på utbrotten som kommer ungefär var 5e minut. Skådespelet är påtagligt och det är svårt att slita sig ifrån naturens krafter. Ibland far det glödande lavastenar över huvudet och man måste vara på sin vakt. Vägen till vulkanen är ingen väg. Man har röjt en remsa i djungeln, tillräckligt bred för en 4-hjuls driven jeep att ta sig fram. Turister flygs hit från huvudstaden Port Vila varje dag för att titta på skådespelet, och remsan blir snart något som liknar en väg. På Tanna finns inga hastighetsbegränsningar och inga parkeringsböter. Det behövs inte. Det går inte att avgöra om man har höger- eller vänstertrafik.

Viken vi ligger ankrade i ligger inte långt från Yasur, och därmed finns det heta källor längs stränderna. Bybefolkningen använder dem till att tvätta kläder och koka grönsaker i. Vår 13-åriga guide Anna som redan har en son på 1 år berättade att man gifter sig i allmänhet vid 13-15 års ålder och att mamma och pappa väljer ens partner.

Fiji, Musket Cove

En av öarna utanför Viti Levu heter Malolo Lailai (Plantation Island på engelska) och här ligger resorten Musket Cove. Det är här vi har rendez-vouz med övriga flottan inför avfarten till Vanuatu. Starten går den 7/7. Musket Cove är turistresort av stora mått. Här finns turister ifrån främst Australien och USA, men även Europa. Det finns massor av restauranter, varav flera med live musik med utmärkt fijiansk tolkning av amerikansk musik. Här finns alla vattensporter, skydiving, hanggliding etc. För 30 Fijidollar (120 SEK) kan man köpa ett aktivitetspass som gäller i en vecka. Då får man fri tillgång till kajaker, två snorklingutflykter per dag och vindsurfing, och mot mindre tillägg även vattenskidor, hobycats etc.

Även här finns en golfbana, men av sämre kvalitet. Endast 9 hål, och med massor av skräp och vattenslangar tvärs över green.  Banpersonalen hade paus när vi kom, paus efter nio hål och paus efter ytterligare en 9-hålsrunda. Här är det Fijitime som gäller. Banan bjöd dock på en magnifik utsikt över öarna runt omkring. Här är tillvaron layed-back, och några av båtarna i flottan valde att hoppa av här för att tillbringa mera tid i Fiji och i Söderhavet i allmänhet. Flera väljer att segla till Nya Zealand för att tillbringa vintern där och sedan återuppta kontakten med World Arc Fleet om två år när nästa rally går. Vår färd går vidare mot Vanuatu.

Fiji, Port Denarau

Port Denarau är knutpunkten för alla turistbåtar som går ut till öarna norr om Viti Levu. Det finns många öar och ögrupper och alla ser ut som turistbroschyrer. Kring hamnen har det byggts upp hotellkomplex som Hilton, Sheraton, Westin, Radison, etc, samt riktigt lyxiga villor längs stranden. Det finns också en liten stad med affärer, och massor med restauranter, bl.a Hard Rock Cafe, med live uppträdande varje kväll.  

Årets första golfrunda spelades på Denarau Golfclub. Det finns vattenhinder på 15 av 18 hål, så det gick åt några bollar. För första gången har vi stött på s.k. tidal bunkers, dvs hinder som ibland är ett vattenhinder och ibland en sandbunker. Det hela hänger ihop med att tidvattnet utanför är ca 1,5-2 meter. Man kan alltså välja starttid beroende på om gillar vattenhinder eller sandbunkrar. I mitt fall bör nog valet bli drivingrangen.

Fiji, inomskärs norr om Viti Levu.

Här borde det heta inomrevs, eftersom korallreven är dominerande, och det är de som utgör farorna i navigeringen. Öarna syns, men det gör inte alltid korallreven. En del rev är inte ens utsatta i sjökorten, och en del ligger på fel ställen i sjökortet. Det är vanligt att sjömärken och fyrar som finns på sjökorten inte finns i verkligheten. På ett seminarium fick vi ut en lista på ca 60 olika rev som inte finns utsatta i sjökortet.
Av de tidigare besökta öarna ligger Makogai utanför revet och Naigani innanför. Passagen in är smal och krokig och man måste hela tiden ha utkik på fördäck. Någon nattsegling innanför reven är det därför inte tal om. Det är alltför riskfyllt.

Efter Naigani gick turen till Ellington Wharf. Där ankrade vi upp, och tog en taxi in till staden Rakiraki, en livfull stad med tung indisk prägel, för proviantering.  Vi ankrade sedan upp i Nananu-I-Raki, i skydd för annalkande oväder.  Kvällen tillbringade vi på ”12 moons” med tillhörande hemmafångad fisk, mm.  Ovädret slog till rejält med riktigt hårda vindbyar, och när vi skulle ta jollen hem fann vi den upp och ner, med motorn under vattnet, inga åror och bensindunken flytande i vattnet. Tack och lov låg vi i lä så "12 moons" skeppare kunde skicka ut oss på en lång lina tills vi nådde vår båt. Därefter följde 3 timmars jobb med rengöring av utombordare, oljebyte, rensning av bensinslangar etc. Den funkar nu igen.

Midsommarafton tillbringades i en vik norr om Lautoka, nästan på sedvanligt sätt. Extra stor svensk flagga, blå och gula ballonger, jordgubbstårta, fast utan jordgubbar, drinkar och på anmodan av några besökande båtar även några snapsvisor.