Franska Polynesien, Society Islands (Sällskapsöarna)

Vägen hit, ca 230 nm, blev en utav de jobbigaste överfarterna, med squalls en gång i kvarten under hela natten. De värsta nådde vindstyrka på över 40 knop. De sista fem timmarna bjöd dessbättre på en fantastisk slör i ca 10 -11 knop. Det är då båten är som bäst. Vi nådde fram till Papeete på Tahiti strax efter mörkrets inbrott.

Tahiti

Papeete, (uttalas papiéte av lokalbefolkningen), med ca 30000 invånare, är en storstad jämfört med vad vi tidigare sett av Franska Polynesien, men så är det också centrum i Stilla Havet. Vi ligger förtöjda mitt i stan med massor av kryssningstrafik och lokaltrafik till de närliggande öarna.  I Papeete finns allt. Alla modekedjorna finns här, MacDonalds, Intersport etc, men prisnivån i stan är högre än i Sverige. Det finns ett undantag, nämligen tandläkarbesöket som jag var tvungen att göra till följd av en tappad plomb. Röntgen, borrning och fyllning med kompositmaterial kostade endast 600 kr. Kanske fick jag rabatt eftersom tandsköterskan/receptionisten/kassörskan (importerad ifrån Kina) var genomförkyld och nös och snörvlade utan munskydd under hela operationen. Tandläkaren, Dr LeFevre, tuggade tuggummi hela tiden, och var av den okänsliga, hårdhänta typen. Tacka vet jag Folke.  Utsikten ifrån tandläkarstolen var emellertid magnifik, Mooreas siluett samt hamninloppet till Papeete kändes lugnande. Tre dagar senare var jag tillbaka hos Dr Lefevre, eftersom plomben trillade ut. Denna gång var det tandläkaren själv som nös och hostade utan munskydd!!

I onsdags, den 25/4, kom Lena. Hon skall följa med ända till Australien. Det skall bli kul att dela upplevelser och erfarenheter med henne. Hon hade med sig regnväder (det har regnat i 4 dagar nu), men också lite svenskt godis och lite böcker ifrån Sverige. Vi har inte setts på fyra månader, men hon har blivit väl omhändertagen av goda vänner i Sverige.

Det tahitiska språket är intressant så till vida att det finns endast 13 bokstäver i alfabetet, A,E,I,O,U,F,H,M,N,R,S,T,V. Detta gör språket svårt att förstå, och för att förstå varandra måste varje vokal och stavelse uttalas för sig. Diftonger finns inte, och det förkommer aldrig två konsonanter i rad.  Det finns en förstad till Papeete som heter Faaa, (3 a i rad), och uttalas Faáa (samma betoning som ”tomater”).

I Tahiti News kunde man idag läsa att en fransk turist på Nuku Hiva, (där tysken försvann för två år sedan) har omkommit utav att ha fått en kokosnöt i huvudet, dessutom på årsdagen av tyskens försvinnande.  Detta är den i särklass vanligast dödsorsaken i Marquesas, vanligare än bilolyckor. Kokospalmerna finns i mängder längs vägarna. Varje kokospalm kan innehålla upp till 30 kokosnötter, och palmerna är upp till 20 meter höga. En kokosnöt väger 1 – 2 kg.

Franska Polynesien, Tuamotos

Efter 3,5 dygns segling nådde vi atollen Kuaehi och byn Tearavero. Det är samma världsdel, Oceanien, och samma land (territorium), Franska Polynesien, men en helt annan värld. Borta är alla de höga bergen och dramatiska klipporna och branterna och den lummiga grönskan i Marquesas. I stället har vi nått atollvärlden, med ringar av öar (motus) och korallrev, på sin höjd 2 meter över havet, fullt av kokospalmer och stränder.

Kuaehi

Alla atoller består utav en ring av öar (motus) i kombination med korallrev. De flesta atoller har endast en öppning. Kuaehi har en enkel passage in till atollen, en av de bredaste, men ändå var det dramatiskt att ta sig igenom. Man måste passa tidvattnet. Vi var ca en timme tidiga och båten kastades som en vante i de starka strömmarna inte särskilt långt ifrån de vassa reven. Kuaehi är en relativt liten atoll men man kan inte se tvärs över. Den är ca 10 nm tvärs över. Väl inne i atollen är det helt fritt ifrån Stilla Havets dyningar och båten ligger helt stilla för ankar. I byn Tearavero finns en kyrka, en skola och en affär. Det finns dessutom en flygplats. Det finns ca 50 bilar bland byns ca 400 innevånare. På huvudgatan finns ett antal vägbulor för att hålla hastigheten nere. Invånarna är vänliga och verkar vara ganska välmående här också. Det finns ”bilburen ungdom” som kör sin ”raggarrunda” på kvällen på strandvägen samt vägen runt kyrkogården och boulebanan. Tacka vet jag raggarrundorna runt torget i Karlshamn, framför allt de på 60-talet.

Toau

Efter en natts segling kom vi till atollen Toau.  Här finns ingen sedvanlig öppning i atollen, utan en bukt i korallrevet. Det är ändå starka strömmar i öppningen till bukten. Här finns plats för ca 10 båtar. Man ligger på svaj på utlagda bojar. Vattnet är kristallklart och man kan se botten på 10 meters djup. Snorkling och dykning är av hög kvalitet.  Det bor två personer i ”byn”, Valentina och Gaston. Dom grillar en fantastisk hemmafångad hummer med tillbehör till det facila priset av 3000 XPF (ca 200 SEK). Här kan man också köpa pärlor som Gaston medelst fridykning har hämtat på a 15 meters djup.   Dom har fyra hundar varav den ena går ut i vattnet och jagar bort alla hajar och rockor som kommer för nära. Detta är en lugn och avkopplande miljö och här stannar vi några dagar. Trots att det endast bor två personer i byn finns här en av fransmännen utplacerad telefonkiosk. Den fungera inte, så Gaston har funderat på att bygga om den till dusch.

Fakarava

Den tredje atollen, och förmodligen den sista, nåddes efter en lugn dag på sjön. Fakarava är den näst största atollen i Tuamotos, ca 30 nm tvärs över, och ligger i närheten av paradiset. Det bor ca 600 personer i huvudbyn Rotoava. Åter igen, lugn och avspänd miljö, med vänliga och trevliga människor. Hajarna har blivit större, ca 2 meter. På kvällsrestauranten längs strandkanten simmar dom strax nedanför fötterna när man sitter och äter. Kvällens hajspaning ifrån kajbaren gav emellertid dålig utdelning, endast en liten fena.

Fransmännen tycks ibland ta sitt ansvar. Det finns en ”France telecom” telefonkiosk per varje 200 meter, trots att mobiltelefoni fungerar alldeles utmärkt. Det finns också en polis med tillhörande polisbil på dessa 600 innevånare!! De flesta innevånare är antingen barn, föräldrar till barn, eller gamla.  Ungdomarna flyr till storstaden som i detta fall är Papeete på Tahiti. Här kan man utbilda sig eller skaffa jobb. Det finns ett gäng som påminner om ett A-lag. Kanske det är därför det finns en polis.

Franska Polynesien, Marquesas

Franska Polynesien består utav fyra olika ögrupper, Marquesas, Tuamotos, Society Island och
Austral Islands. Den första vi besöker är Marquesas, och ön Hiva Oa.

Det är dyrt i Polynesien. En hushållsrulle kostar ca 45 SEK, en 33 cl Tahitian ölburk kostar 20 kronor, Johnie Walker red label, 75 cl kostar ca 400 kronor. Det finns ingen inkomstskatt, men importskatterna är höga och alkoholskatten likaså. Alla fyra ögrupperna i franska Polynesien har sitt eget språk, utöver franskan, och alla olika öar har sina egna dialekter.

Marquesas
Hiva Oa
Vilket vackert namn, Hiva Oa. Det är marquesiska och betyder Lång Takås. Alla ö-namn i Marquesas syftar på delar av hus. Ön är lika vacker som det låter, med höga branta berg med mycket grönska. Även invånarna är vackra, och till och med deras tatueringar pryder sin plats på både män och kvinnor.  Det tycks vara ett välmående folk. Hiva Oa var kannibalismens högborg, och här slutade man äta folk för ca 100 år sedan.
Vi besökte några små byar på nordkusten, vars namn inte går att uttala (mest vokaler), och som var det mest isolerade man kan tänka sig.  Serpentinvägarna, med flera hundra meter stup rätt ner i Stilla Havet, var dessutom till hälften försvunna i de häftiga regnskurar som kommer med jämna mellanrum. Det framgår med all önskvärd tydlighet varför man inte har vanliga bilar här. Allt som går på fyra hjul här är pickups eller suvar, och alla har 4wd.  Något annat går inte att ta sig fram med utanför byarna.

Nuku Hiva
Nuku Hiva är den största ön i Marquesas, med Huvudstaden Taiohae. Ön har samma prägel som Hiva Oa, dvs höga branta berg, med mycket grönska. Även här tycks folk vara tämligen välmående. Namnet Nuku Hiva betyder läkt, som man sedan lägger takbeläggning på.
Viken strax bredvid, Hakkaou, är nästan omöjlig att hitta in i om man inte har GPS. Den ligger väldigt skyddad ifrån swells, och är omgiven av höga, branta berg med vassa bergsryggar, som taget ur ett sagolandskap, helt obeskrivligt vackert. När man går längs huvudstigen i byn ropar innevånarna in en och bjuder på frukt eller middag. Det finns inga vägar här, men det finns några bilar. De används endast till att hämta bananer med. Alla hushåll i byn, 5 st, har hundar, hästar och höns. Alla springer lösa. Det finns inga hundraser här, eller lika många som det finns hundar.
Promenaden på ca 2 timmar till världens 3:e högsta vattenfall, långt inne i djungeln, genom bananplantager, över floder, med en massa tikies längs stigen påminde om en Indiana Jones-film. Jag trodde att sådan natur bara existerade på film eller i sagovärlden.
En tysk turist dog här för endast två år sedan i samband med getjakt tillsammans med en inföding. Av någon anledning brändes kroppen (eller grillades). Spekulationerna kom genast igång om huruvida kannibalerna hade påbörjat sitt återtåg.  Jaktkamraten lär sitta i fängelse, och tyskens fru lär ha haft väldigt trevligt i byn dagen efter försvinnandet!!!

Ifrån Hakkaou gick vi till Controller Bay, fortfarande på ön Nuku Hiva. Efter kvällens restaurantbesök uppe i byn fick vi skjuts ner till hamnen av restaurantägarinnan. Alla är väldigt vänliga och serviceinriktade och kannibalvarningen tycks vara överflödig.

I morgon, måndag den 2/4, bär det iväg till Tuamotos. Det ta 3-4 dygn att komma dit, och kanske har vi inte riktiga internetförbindelser förrän vi kommer till Tahiti ca den 20-21/4.

Den 23/4 skall båten lyftas upp på land i marinan på Tahiti för bottenrengöring och diverse andra serviceåtgärder, och den 25/4 kommer Lena.

Vi har just fått höra att luft (ca 35C i skuggan) och vattentemperaturerna (30-31C) är ovanlig höga för säsongen, och därför är en cyklonvarning utfärdad för Tuamotos, dit vi är på väg. Det är ca 600 nm bort, så vi kanske dröjer oss kvar här uppe i Marquesas några dagar extra. I Marquesas har det aldrig förekommit några cykloner.