Franska Polynesien, Tuamotos

Efter 3,5 dygns segling nådde vi atollen Kuaehi och byn Tearavero. Det är samma världsdel, Oceanien, och samma land (territorium), Franska Polynesien, men en helt annan värld. Borta är alla de höga bergen och dramatiska klipporna och branterna och den lummiga grönskan i Marquesas. I stället har vi nått atollvärlden, med ringar av öar (motus) och korallrev, på sin höjd 2 meter över havet, fullt av kokospalmer och stränder.

Kuaehi

Alla atoller består utav en ring av öar (motus) i kombination med korallrev. De flesta atoller har endast en öppning. Kuaehi har en enkel passage in till atollen, en av de bredaste, men ändå var det dramatiskt att ta sig igenom. Man måste passa tidvattnet. Vi var ca en timme tidiga och båten kastades som en vante i de starka strömmarna inte särskilt långt ifrån de vassa reven. Kuaehi är en relativt liten atoll men man kan inte se tvärs över. Den är ca 10 nm tvärs över. Väl inne i atollen är det helt fritt ifrån Stilla Havets dyningar och båten ligger helt stilla för ankar. I byn Tearavero finns en kyrka, en skola och en affär. Det finns dessutom en flygplats. Det finns ca 50 bilar bland byns ca 400 innevånare. På huvudgatan finns ett antal vägbulor för att hålla hastigheten nere. Invånarna är vänliga och verkar vara ganska välmående här också. Det finns ”bilburen ungdom” som kör sin ”raggarrunda” på kvällen på strandvägen samt vägen runt kyrkogården och boulebanan. Tacka vet jag raggarrundorna runt torget i Karlshamn, framför allt de på 60-talet.

Toau

Efter en natts segling kom vi till atollen Toau.  Här finns ingen sedvanlig öppning i atollen, utan en bukt i korallrevet. Det är ändå starka strömmar i öppningen till bukten. Här finns plats för ca 10 båtar. Man ligger på svaj på utlagda bojar. Vattnet är kristallklart och man kan se botten på 10 meters djup. Snorkling och dykning är av hög kvalitet.  Det bor två personer i ”byn”, Valentina och Gaston. Dom grillar en fantastisk hemmafångad hummer med tillbehör till det facila priset av 3000 XPF (ca 200 SEK). Här kan man också köpa pärlor som Gaston medelst fridykning har hämtat på a 15 meters djup.   Dom har fyra hundar varav den ena går ut i vattnet och jagar bort alla hajar och rockor som kommer för nära. Detta är en lugn och avkopplande miljö och här stannar vi några dagar. Trots att det endast bor två personer i byn finns här en av fransmännen utplacerad telefonkiosk. Den fungera inte, så Gaston har funderat på att bygga om den till dusch.

Fakarava

Den tredje atollen, och förmodligen den sista, nåddes efter en lugn dag på sjön. Fakarava är den näst största atollen i Tuamotos, ca 30 nm tvärs över, och ligger i närheten av paradiset. Det bor ca 600 personer i huvudbyn Rotoava. Åter igen, lugn och avspänd miljö, med vänliga och trevliga människor. Hajarna har blivit större, ca 2 meter. På kvällsrestauranten längs strandkanten simmar dom strax nedanför fötterna när man sitter och äter. Kvällens hajspaning ifrån kajbaren gav emellertid dålig utdelning, endast en liten fena.

Fransmännen tycks ibland ta sitt ansvar. Det finns en ”France telecom” telefonkiosk per varje 200 meter, trots att mobiltelefoni fungerar alldeles utmärkt. Det finns också en polis med tillhörande polisbil på dessa 600 innevånare!! De flesta innevånare är antingen barn, föräldrar till barn, eller gamla.  Ungdomarna flyr till storstaden som i detta fall är Papeete på Tahiti. Här kan man utbilda sig eller skaffa jobb. Det finns ett gäng som påminner om ett A-lag. Kanske det är därför det finns en polis.