Tisdagen 29/5 2012

Vart tog den vägen? Vi ankrade utanför Neiafu, i Vavau, i Kungadömet Tonga på kvällen måndagen den 28/5. Morgonen därpå när vi stiger upp är det onsdagen den 30/5!!   
Vart tog tisdagen vägen? Vi hade passerat datumlinjen. Ett naturligt, men märkligt fenomen. Tur att man inte fyller år den dagen (eller otur), eller att det var pensionsutbetalning.

Fenomenet yttrade sig också när Hans dotter Ebba skulle komma på besök i ca två veckor. Hon flög ifrån Geneve den 25/4, mellanlandade i Auckland på Nya Zealand den 26/4, för att därefter landa på Tahiti den 25/4. Gick tiden baklänges då?
I Nuie  var vi 13 timmar efter Sverige, nu är vi helt plötsigt 11 timmar före!!

Vad gjorde ni den 29/5?  Vi gjorde ingenting.

Niue

Världens minsta demokrati, med endast 1250 invånare, varav ca 600 i huvudstaden Alofi. Ön är ca 6 mil i omkrets. År 2004, före cyklonen ”Heta” bodde här ca 6000 personer, men Heta, med 30 meter höga vågor, förstörde en massa hus och infrastruktur. Idag står många hus tomma och övergivna eftersom de flesta invånarna har flyttat till Nya Zeeland. Här finns ingen hamn och ingen jollebrygga, men det finns en pir. Här får man lyfta upp jollen med kran och lägga den på kajen. Båtarna ligger vid bojar utanför kajen. Det finns 20 bojar, så fler båtar går inte att ta emot. Det är inga problem att se botten på 20 meters djup. Sikten under vatten lär kunna bli 75 meter!!

Det finns 6 poliser och 3 polisbilar på ön som nästan är befriad ifrån kriminalitet. Ingen låser sitt hus eller tar ut bilnyckeln ur bilen på kvällen. Det finns dock grannfejder som kan utmynna i att man bränner ner varandras hus. Det finns ett fängelse. Där sitter för närvarande två personer. En mordbrännare och han som sköt mordbrännaren i ryggen.

Niue har en väldigt aktiv yachtklubb. Förmodigen den enda i världen som inte har några båtar. Klubben har 1575 medlemmar, alltså fler än invånare i landet. Undertecknad är naturligtvis en av dessa medlemmar. Yachtklubben leds av några entusiaster som ser till att man trivs på ön.  De ordnar med sightseeing, grillaftnar och dansuppvisningar, etc. Vill man bli hämtad på kajen, VHFar man till yachtklubben och vips blir man skjutsad dit man vill.

Ön är raka motsatsen till Suwarrow som ju är en atoll, dvs en sjunken vulkan. Niue är motsatsen, en upphöjd atoll. Strandkanten är 30 – 50 meter hög runt om ön och helt otillgänglig på det flesta ställen.  Naturen är bedårande vacker och det finns massor av bra dyk- och snorklingsställen.

Dilemmat här är inte hajar, utan ormar. De finns rikligt med sk seakraits. De är ca 1 meter långa och giftigare än kobror. På frågan om det finns serum, blev svaret; Nej, det är ingen ide!! Den som blir biten på 3 meters djup är död när han kommer upp till ytan. De lär dock vara snälla och inte aggressiva. Vi har sett flera stycken runt båten och jollen. Lena vägrade ändå att snorkla här.  Vid mitt snorklingstillfälle hörde jag plötsligt rop ifrån klippan; orm, Schlange, snake…  När jag vred på huvudet såg jag en på ca 2 meters håll. Den var väldigt vacker, svart och gul-randig, men man vill ändå ha den på lite avstånd.

Suwarrow, Cook Islands

Den ryske fältmarshalken Suvarov lyckades vinna ett par slag med sin här, mot Napoleon i slutet av 1700-talet. Som belöning fick han ett fartyg uppkallat efter sig, Suvarov. Detta fartyg upptäckte i början av 1800-talet en hitintills okänd atoll, som fick namnet Suvarov. Stavningen har numera amerikaniserats till Suwarrow.

Vattnet här är det klaraste och renaste hitintills. Man ser botten på 18 meters djup!! Så fort vi hade kastat ankar, kom en välkomstkommittee med 6 st blacktip reefsharks och cirklade runt båten. Det efterlängtade badet och snorklingen fick vänta lite.
När Lena senare skulle ta ett dopp ifrån akterdäck möttes hon av en 1,5 meters haj. Det blev en dusch ombord istället.

Suwarrow är idag Cook Islands viktigaste nationalpark. Parken vaktas av 2 personer, 6 månader om året. När vi kom var de inte här. Däremot finns ett anslag på Anchorage Island med parkens regler. Man får i princip inte göra någonting. Grill-och drinkpartyt på stranden på kvällen med några av de andra båtarna i gänget var ett klart regelbrott.

Tom Neale ifrån Nya Zeeland, valde på 50-talet denna ö som sitt hem. Han valde att leva här ensam i sammanlagt 6 år. I boken ”An Island to oneself” beskriver han sitt liv här. Hans hus och trädgård finns kvar, även om lite skamfilat, och hans vardagsrum har utvecklats till ett seglarbibliotek. Här lämnar man sina lästa böcker och plockar till sig några olästa.

Besöket på Bird Island, en närliggande motu, är en dröm för ornitologer, med många ovanliga arter.

Ena kvällen bjöd Anastasia, en 53-fots katamaran in till cocktailparty ombord. Det var inga problem att hysa 30 personer. Man kunde dansa både i sittbrunnen, i salongen och på fördäck.

Suwarrow är definitivt en av höjdpunkterna på resan så här långt, men tacka vet jag Sonaholm.

Bora Bora, Franska Polynesien

Kryssningsfartygens Mecca. Här avlöser de varandra med en farlig fart, det ena efter det andra. I huvudorten Vaitera släpps alla dollarturister lösa med siktet inställt på pärlbutikerna. Ungefär var tredje affär längs huvudgatan är en pärlbutik. Dessutom kan man köpa dem på marknaden. Restauranter och barer finns inte så många, men de som finns är bra. Speciellt bra är Bloody Marys, etablerat 1979, strax utanför stan, givetvis känd för sina Bloody Marys, och jag kan rapportera att dom håller måttet. Priset är endast XPF 1000 (ca 75 kronor) Helt OK enligt Bora Boriska mått. Kändislistan och fotogalleriet utanför är gigantiskt.  

Cykelrundturen runt ön (32 km) visade att södra delen liknar just det söderhavsparadis som syns på foton och turistbroschyrer, med sandstränder med 30 grader C, flotta hotell etc. Norra delen är baksidan.  Här finns fortfarande en massa bil- och båtvrak, uttjänta tvättmaskiner och annat bråte längs vägarna och på tomterna.

Bäst av allt var emellertid att World Arc´s dinghytävling vanns av Working on a Dream. Vår taktik, att knycka alla de övriga ekipagens paddlar höll. Dessutom, vana kappseglare som vi ju är, kunde vi läsa banbeskrivningen.

På söndag den 13/5 går starten för nästa delsträcka, till Vavau på Tonga, via Suwarow, Cook Islands, och Niue.

Franska Polynesien, Society Islands (Sällskapsöarna)

Raiatea

Efter en nattsegling nådde vi Raiatea och ankrade upp i en lämplig vik. Jolleturen uppför floden var av det annorlunda slaget. Efter ca 500 meter fanns ett kokosnötstånd där man kunde köpa kokosnötter. Efter ytterligare några hundra meter fanns en botanisk trädgård. Den självpåtagna guiden ville att vi skulle lämna jollen och vada med vatten upp till midjan i en mörkbrun sörja. Det ville vi inte så vi anvisades en annan väg.   Den botaniska trädgården hade mycket vackra blommor, träd, buskar och frukter. Det kostade inget inträde, men vi fick en klase bananer för att vi kom. Kokosnöten kostade 6 kronor.

Efter ett besök på Polynesiens största marae (arkeologisk fyndighet med byggnadsverk och offerplatser ifrån 16- och 1700 talen) styrde vi mot Uturoa, den största staden på ön.  Idag skulle vi fylla på förråden av bland annat öl och vin etc. Döm om vår förvåning när vi fick höra att just idag är det förbjudet att sälja alkohol i affärer och barer. Anledningen är att det är val i Frankrike i dag. Alla polynesier har rösträtt i det franska valet och kampanjen mellan Sarkozy och Hollande märks tydligt.  Här finns två fraktioner, de som vill bli självständiga ifrån Frankrike och de som inte vill. Vi köper ölen i morgon istället.

På eftermiddagen tog vi jollen ut till en motu för lite snorkling och bad. Jag lånade ut min snorklingsutrustning till Lena. Jag fick inte tillbaka den. Nu har Lena också blivit snorklare.

Franska Polynesien, Society Islands (Sällskapsöarna)

Moorea

Endast ca 30 nm från Tahiti ligger Moorea, den kanske vackraste platsen hitintills under resan. På norra sidan ligger två djupa bukter, Cooks Bay och Opunohu Bay.  Det är inte konstigt att flera filmproducenter har valt dessa bukter som inspelningsplats. Bland annat South Pacific ifrån 1958 baserad på musicalen med samma namn och James A Micheners bok Tales of the South Pacific. Också Myteriet på Bounty med Mel Gibson ifrån 1983 spelades in här.  På kustremsan i norr finns några förnämliga hotell, med bungalows ut i vattnet. Man kan sitta på sin veranda och beskåda delfiner, hajar, rockor och sköldpaddor. Det kostar 500 kronor att bada i poolen om man inte är hotellgäst.  En alldeles speciell upplevelse var att bada med vilda stingrays, ca 1 meter i diameter, och mata dem ur handen. De låter sig välvilligt klappas på både över och undersida. Det känns ungefär som en flundra. Detta är ett ställe dit man kan tänka sig att åka tillbaka till.