Fiji, Naigani

25 nm från Makugai ligger Naigani, en mycket vacker obebodd ö med skydd för sydosten. Här finns till och med en sandstrand. Annars består stränderna mest av koraller som spolats i land och malts till något som liknar sand. Drama uppstod när familjen May på Anastasia (5 personer, utom fru May som stannade ombord) skulle gå runt ön. Strax innan de nådde runt gick det branta, vassa klippor rakt ner havet, och ett korallrev långt ut. Det fanns inga möjligheter att komma runt och inte tid att gå tillbaka före mörkrets inbrott. Pappa May  lyckades gå över revet och simma runt hörnet för att kalla på hjälp. Jollen ifrån Serendipity hämtade först den som kallat på hjälp, körde sedan runt revet, ca 0,5 nm, för att hämta resten av de nödställda, medan vi hämtade deras jolle inne vid stranden där de lämnat den. Alla kom välbehållna ombord. 15 minuter senare var mörkret totalt.

Fiji, Makugai

Ön Makugai är en tidigare leprakoloni. Den siste leprasjuke dog 1969. Sedan har ön blivit en forskningsstation för musseluppfödning. Här finns meterstora musslor i vattnet utanför bryggan.  Djungelvandringen, á la Indiana Jones, på ca 5 km till byn på andra sidan ön bjöd på en överraskande välskött och välorganiserad skola. På ön finns endast 14 familjer, men många barn. Vi välkomnades efter sedvanlig sevusevu-ceremoni, dvs överlämnande av kavarötter till byhövdingen, med handklappning som följd, först en gång, sedan tre. Lena fick en rejäl genomgång av skolan, eleverna, läroplaner etc. Rapport kommer senare.
För ett antal år sedan bedrevs här också forskning för att avla fram ett tropiskt får. Efter mycket möda och stort besvär och mycket dollar fick man fram ett antal. Prislappen stannade på ca 250000 kr per får. Nu skulle de pytsas ut till potentiella fårfarmare för vidare uppfödning och avel. De flesta gick dock inte till potentilla fårfarmare, utan till prominenta infödingar och andra som behövde smörjas av något skäl.  När uppföljning skedde efter något år fanns endast 5% av fåren kvar. Resten hade slaktats och ätits upp av de prominenta personerna.

Fiji, Vanua Levu, Savusavu

Ytterligare en angöring mitt i natten, bland mängder av korallrev, i avsaknad av på sjökortet utsatta prickar och fyrar. Man är helt utlämnad till en väl fungerande GPS. Ankomsten till Savusavu på ön Vanua Levu gick trots allt enligt planerna.
Majoriteten av Fijis befolkning består utav indier. En stor del är kineser, och fijianerna är alltså i minoritet. På 80-talet tyckte indierna att, eftersom de var i majoritet och har bott på Fiji i fyra generationer, de också skulle ha rösträtt till parlamentet. Fijianerna sa nej, varpå indierna vände sig till samväldeschefen Drottning Elisabeth. Samväldet tog parti för indierna (vad annars skulle man göra?).  Fijianerna begärde då utträde ur samväldet, men fick nej. Tydligen kan man inte lämna samväldet av egen fri vilja, däremot kan man bli utsparkad (Zimbabwe). Staden Savusavu präglas av indier och ser ut som en indisk by. Både Lena och jag lyckades bli magsjuka här. Det måste bero på den indiska präglingen.
Varje ö i söderhavet har sin egen fauna. I Savusavu kom ”flying foxes”, dvs fladdermöss stora som havstrutar flygandes över sittbrunnen på kvällarna.

Tonga

The Kingdom of Tonga är det enda landet i Pacific som aldrig har varit koloniserat. Kungaätten kan spåras tillbaka till 1000-talet.

Vavau är den norra ögruppen i Tonga. Huvudorten heter Neiafu. Det märks att Frankrike inte har sin hand över Tonga, såsom de har över Franska Polynesien. Här är allting lite fattigare, sjaskigare och nedsmutsat. På flera ställen i Franska Polynesien ser man bilvrak. Här på Tonga kör man fortfarande i dem. Någon bilbesiktning finns inte. Det luktar konstant öppen eld. Matlagning sker ofta över öppen eld i trädgårdarna, eller så eldar man sopor. Även här springer mängder av lösa hundar, men här gör de sällskap med tuppar, hönor och grisar.  Man möter grisar på trottoarerna i stan. Om man stjäl en griskulting på gatan, renderar detta i 6 månaders fängelse. Befolkningen är dock lika gästvänlig och trevlig som i övriga söderhavet. Det finns flygförbindelser mellan de största öarna i Tonga. De trafikeras med gamla DC3:or, som pensionerades i Sverige på 60-talet.

Den 2/6 fyllde Gitte på den Kanadensiska båten Gunvor XL 23 år.  Familjen bjöd in alla närvarande båtar (23 personer ifrån 7 olika båtar) till sin X55:a, för vidare transport ut till Mariners Cave.   Här dyker eller snorklar man in i ett svart hål ca 3 meter under vattenytan, och sedan ca 5 meter rakt in i berget. Väl inne öppnar sig en kupol på ca 15*15 meter, ca 20 meter hög och 10 meter djup. Vattnet är naturligtvis kristallklart och ljuset utifrån gör det hela väldigt speciellt. Här sjöng vi Happy birthday för Gitte så det ekade i kupolen.

På söndagen var vi på högmässa i katolska kyrkan. Kyrkan var full till bristningsgränsen och alla damer, från 3 år och uppåt, hade klätt upp sig i sitt blankaste siden, den vackraste sminkningen och de högsta klackarna. Männen var traditionellt klädda med kjol och höftskynke virat runt omkring. De sjöng 5-stämmigt så att taket på kyrkan lyfte, med gåshud som följd.  Det var mäktigt.

Nu har vi 3 dagars segling mot Fiji framför oss.