Las Perlas - Galapagos

850 nm, och jag kan rapportera att Stilla Havet är verkligen stilla. Vi tog starten på Contadora och hängde med bra första dygnet så länge det blåste. Sedan försvann vinden…  Vi var ändå framme på stipulerad tid, ca 1 vecka. ”Champagnesegling” med sol, spinnaker och delfiner på dagarna och motorgång på nätterna.

Det händer inte så mycket på havet. Tiden går åt till att äta, sova och 3-timmarspassen. Det blir en del böcker.  Jag har bland annat läst en bok som heter ”Plastic Ocean”, och som handlar om nedskräpningen av oceanerna.  Det är verkligen skrämmande läsning. Det finns en plastskräpansamling i norra Stilla Havet, som är stor som Texas och som bara växer.  Skräpet finns över allt, i Caribien, San Blas och Las Perlas. Det som på läsidan och i reklambroschyrerna ser ut att vara en paradisö med kokospalmer och vita sandstränder och kristallklart vatten, är på lovartsidan full med plastsopor. Endast Panamakanalen är ren. Man ser ideligen plastskräp som flyter förbi. Härom natten fastnade en plastsäck i propellern.  Det kändes som en stöt i båten.  Rpm minskade med ca 300 och båten började vibrera och skaka. Efter diverse fram och back var problemet tillfälligt löst, och vi kunde fortsätta resan. Vid framkomst till Galapagos visade det sig att halva säcken satt kvar. Vi fiskade upp en hink full med plastskräp och repändar. Detta har vi släpat med oss i ca 400 nm.

De långa dagarna bjuder ändå på ett och annat. Vi har sett en haj, med en otäckt vickande fena på ryggen. Den såg arg och hungrig ut. Vi badade inte. Vi har också sett en hoppande svärdfisk ca 2,5 meter inklusive svärd. Några havssköldpaddor, varav en med en snålskjutsåkande havssula på ryggen. Delfinerna är pålitliga. Dom kommer med jämna mellanrum och visar upp sig. Senast var det ett stim på ca 25-30 stycken. Två måsfåglar åkte snålskjuts med oss nästan en hel dag. Dom blev tamare och tamare, men skräpade ner en del. Problemet löste sig med en riklig squall på natten. Squalls är små lokala regnoväder, med mycket regn och vind, och ibland med blixt och dunder. De går över på 10 minuter- en halvtimme. De kan vara otrevliga, men båten sköljs ren ifrån salt och fågelskit.

Ekvatorn passerades den 15/2-2012 kl 15.46 Galapagostid. (21.46 svensk tid)

Väl framme i Baquerizo Moreno på ön San Christobal har vi gjort bekantskap med sjölejonen. De finns över allt i mängder. De klättrar upp på akterdäck på gästande segelbåtar och i gummijollar och ligger och latar sig och solar och luktar illa och låter illa. I stan ligger de på trottoarerna och i parkerna och till och med på parkbänkarna. De bryr sig inte om att det finns människor i närheten. Detta är sjölejonens ö. Vi människor är bara i vägen.

Las Perlas

Vid lunchtid den 2/2 kastade vi loss ifrån La Playita i Amador (förstad till Panama City), med kurs på Las Perlas (Pärlöarna) , ca 35 nm söder ut. Vi kom fram till Contadora Island på kvällen och ankrade upp.  Contadora är Panamas gräddhylla. Det finns bara stora fina villor och allt är rent och snyggt till skillnad från en del andra öar som är ganska nedskräpade.

Las Perlas är känt just för sina fina pärlor. Här hittades den största pärlan i världshistorien, Peregrinopärlan (31 karat och päronformad) på 1500-talet. Slaven som hittade den frigavs. Pärlan har sedan vandrat runt bland kungahusen i England och Spanien, Napoleon, samt hos olika pirater, etc, etc. Pärlan var försvunnen i många år, för att sedan dyka upp igen. På 1960-talet köpte Richard Burton den till sin fru Elisabeth Taylor för USD 37000. Så sent som november 2011 såldes pärlan på auktion på Christies för 11,8 millioner USD till en okänd köpare. Vi har plockat fram våra cyklop, men ingen lycka ännu.

Det var också hit till Contadora Island Shahen av Iran flydde när ayatollorna tog över makten i Iran 1979. Hans hus är mycket insynsskyddat, och man kan endast se en del av det från stranden. Han var för övrigt granne med Jimmy Carter.

Den 3/2 gick vi vidare till Isla Canas och Isla del Rey, med besök i en infödingsby. Befolkningen är inte indianer, utan ättlingar till slavarna som spanjorerna förde med sig hit på 1500-talet. Dom är kolsvarta och har sitt eget språk. På Isla del Telmo finns en ilandfluten u-båt, ca 10 meter lång. Den har legat där sedan 1914, alltså sedan första världskriget. Inte mycket återstår, men det framgår tydligt att det är en u-båt. Ingen vet hur den kom dit eller var den kom ifrån, eller vad den gjorde där.  Åtskilliga forskare har besökt den för att utröna fakta om den, men utan framgång. Gåtan kvarstår, ingen vet någonting. Den bara ligger där och rostar upp.

I morgon den 9/2 går starten för etapp 2, till Galapagos. Överfarten tar ca 1 vecka, och sedan har vi ca 2 veckor på oss att kajka runt där, dock med rätt mycket restriktioner. Vi får bara besöka fyra öar. På alla andra råder turist oh besöksförbud. Nästa inlägg kommer således ifrån Galapagos. Till dess, ha det så bra.