Panama City

Panama City är en omväxlande stad. Det finns en modern del med många skyskrapor och häftig skyline. Här bygger man just nu ett nytt Hilton som kommer att bli Latinamerikas högsta byggnad med ca 90 våningar. Donald Trump har sin egen skrapa här också. Det finns ett modernt finanscenter etc.  Det finns också en kolonial del av staden. Här måste man renovera alla gamla byggnader.  Ingenting får rivas. Det blir charmigt och tilltalande. Givetvis finns också en baksida med mycket slum och kriminalitet. Vi åkte taxi till postkontoret där och taxichauffören insisterade på att eskortera oss ifrån bilen in till postkontoret.   Det finns också mycket historiska monument och byggnadsrester ifrån kolonialismen. Allting är billigt här, och Panama håller på att bli en ny shoppingmetropol.

Ca 1 timmes bussfärd ifrån city kan man besöka Embera-indianernas by ute i djungeln. Man får åka urholkad trädstam med 15 hästars Yamaha långt upp på Chagre River. Här kan man bada i vattenfall, titta på jättestora spindlar och lyssna på papegojor och kolibrier.  Ganska turistiskt men mycket intressant.

Det finns en baksida till. Det är alldeles för varmt, 30-34 på dagarna, ingen vind och ingen skugga. Det är för varmt i båten och inga badmöjligheter i närheten.  Kvällarna och nätterna bjuder på lite svalka, ca 26 grader. Det bästa man kan göra är att uppsöka luftkonditionerade affärer oh barer, vilket i och för sig inte är så illa.

Panamakanalen

På vägen till Shelter Bay stannade vi en natt i en stad på fastlandet som heter Portobello. Historiskt intressant så tillvida Christoffer Columbus har legat där för ca 500 år sedan.  I tullhuset som är ifrån 1600-talet har 1/3 del av allt guld som fraktades till Nordamerika förtullats.  Den ligger i en mycket skyddad vik, full av befästningar ifrån 1600-talet och senare, och i dag populär bland Caribean seglare, i övrigt var staden bedrövlig. Den välkände piraten Henry Morgan har också haft sitt tillhåll här.  Det finns ingen marina utan man ligger på svaj.  Det finns ingen organiserad sophämtning, utan folk slänger sina sopor där det finns plats. Bilvrak runt varje hörn, och definitivt inget ställe att gå ut i efter mörkrets inbrott.  Restauranten på dingydocken var emellertid utsökt.

Shelter Bay är en modern marina med alla faciliteter, inkl internet.  Tre dagar med mestadels kanalförberedelser. Det kom en gubbe med grova tampar och fendrar (Plastinklädda bildäck) att användas vid slussningarna. Sedan kom det en annan och frågade allt om båten; längd, bredd, djup,  hästkrafter, maxfart, marschfart, rpm vid max och marschfart, septitank, etc, etc… Dag tre anvisades vi en ankringsplats i avvaktan på att en ”admeasurer” skulle komma och lotsa oss genom kanalen.  En admeasurer är inte lots, men har tillstånd att lotsa båtar upp till 65 meter, samt att bedöma om båtarna är lämpliga för genomfarten.  Admeasurern är med genom de tre första slussarna upp till Gatun Lake.  Därefter sticker han hem, och vi ankrar upp för natten strax bakom slussarna. KL 0600 morgonen därpå kommer en annan admeasurer och följer med hela vägen genom kanalen och nerför de tre sista slussarna, ända till La Playita Marina, Panama City, där vi nu ligger på svaj, en resa på ca 8 timmar. Det ingår också att admeasurern skall ha frukost, lunch och middag + fika vid lämpliga tillfällen.

Här i Panama city, skall vi ligga i ca en vecka. Här finns bra shoppingmöjligheter, tillgång till diesel, vatten och proviant. Här skall vi proviantera så att det räcker till Marquesöarna, med möjlighet till påfyllning på Galapagos. Här är allt billigt. Panama börjar bli känt som ett shoppingeldorado.
Dessvärre har vi inget internet, så man är hänvisad till olika wifi-areas i omgivningen.

Klockan är 2100 lokal tid en 24/1, och 0300 svensk tid den 25/1.

St Lucia - San Blas, Panama

Starten gick ifrån St Lucia kl 1200 söndagen den 8/1. Ca 30 båtar på startlinjen. En del var inte färdigutrustade, en del fick inte godkänt i säkerhetskontrollen och del skall ansluta i San Blas.

Det blåste nästan kuling så vi startade med två rev i storen.  Dag två slog vi ut reven och de kommande två dygnen var riktigt angenäma.  Tradewinds med 10-15 m/sek.  Dygn 4 -6 bjöd på betydligt hårdare vindar med byar upp till 25 m/sek, och en våg höjd på ca 3-4 meter, ibland 5. Särskilt besvärligt var den natten när vi inte hade någon måne. Det var kolsvart och man kunde bara höra de stora vågorna och brottsjöarna.  Tretimmarspassen funkar bra. Man har vakten i tre timmar och är sedan ledig i sex, för sömn, böcker eller matlagning.  Inga allvarligare incidenter inträffade. Båten är välutrustad, och seglas med förstånd, så allt gick bra. Ett par brottsjöar fyllde sittbrunnen, och Hanna blev genomsur inifrån och ut. En flygfisk landade brevid Hanna och en annan hittade vi på däck när vi kom fram till San Blas. Tilläggas bör att trots segling dygnet runt i hårt väder har vi genomfört våra vaktpass barfota, iklädda endast shorts och t-shirt + flytväst och sele, åtminstone på nätterna. Dygnstemperturen pendlar mellan 25 och 30, och vattentemperaturen mellan 26 och 27.  Vi fryser inte.

Höjdpunkterna på etappen var en delfinuppvisning dygn två.   De simmar bredvid och runt båten, och de tycks se dig i ögonen.   Till skillnad ifrån de delfiner jag sett tidigare i medelhavet och Biscaya avslutade dessa med ca två meter höga hopp med volter för att sedan försvinna tillbaka till sin värld. Sista dygnet kom ett gäng till och välkomnade oss till Panama. Samma show på slutet, men denna gång avslutades med att två delfiner gjorde några ca en meter höga hopp över vattenytan i perfekt harmoni, precis som på en Disneyfilm.  Jag är övertygad om de försöker kommunicera med oss.  Delfiner (eller dolfiner som de heter hos svenska hollywoodfruar) är definitivt mitt favoritdjur på havet.

Dygn 7 var åter lugnare och vi angjorde San Blasöarna på söndagkväll den 16/1. Vi ankrade upp innanför Hollandes Keys, en mycket vacker ögrupp med massor av kokospalmer och andra exotiska växter.  I morgon den 17/1 går vi till Porvenir island för inklarering i Panama, och därefter till Chichime island för välkomstparty med de övriga båtarna. Den 20 går vi till Shelter Bay norr om kanalmynningen för kanalförberedelser.

Rodney Bay

Rodney Bay är en liten trevlig stad. Det mesta funkar bra, många och bra restauranter, och bra shopping. När vi skall in till stan ifrån marinan tar vi jollen och förtöjer vid dingy dock. Dock måste man låsa fast jollen i bryggan, annars finns den kanske inte kvar när man kommer tillbaka. Rodney Bay Marina är full av segelbåtar ifrån alla världens hörn.  Ingen båt är mindre än 40 fot. Tvättbilen (en golfbil) kommer och hämtar och lämnar tvätt varje dag längs bryggorna, soporna som man sätter på bryggan hämtas flera gånger om dagen, fruktbåten gör en lov varje morgon och säljer färsk frukt. Restauranter och barer inne på området håller bra klass.

Rodney Bay är trivsamt, till skillnad ifrån de andra städerna vi har sett här. Gros Islet, huvudstaden Castries och Soufrier är bland de ruffigaste och skruffigaste och mest nedgångna städer jag någonsin sett.

Nästa anhalt blir San Blasöarna i Panama (gulfsidan). Där finns inget internet. Nästa internetmöjlighet finns inte förrän i Shelter Bay, precis på norra sidan av kanalmynningen. Där är vi ca den 22/1. Kanalgenomfarten börjar den 23/1. Det dröjer alltså ett tag innan nästa inlägg.

Lena

Lena har varit här på St Lucia en vecka för att vinka av oss.  Det har hon gjort nu, och nu har jag också vinkat av henne. Hon steg nyss på taxin till flygplatsen för hemfärd till kalla Svedala. Nu ses vi inte förrän efter påsk, och då på Tahiti i Franska Polynesien. 

Lenas returresa startade inte bra.  Restauranten på flygplatsen i Vieux Fort ville inte ta emot en av hennes 20 dollar sedlar för att den var för sliten. Den var nyss utkvitterad på banken här i Rodney Bay. Dels var hon tvungen att gå av planet på Barbados, de skulle städa planet, för att sedan köa i 45 minuter för att komma på igen. Dessutom fick hon baksätet i planet utan möjlighet att luta sig tillbaka.  Jag hoppas att detta inte avskräcker ifrån nästa flygresa ifrån Köpenhamn via London och Los Angeles till Papeete på Tahiti till påsk, en resa på ca 36 timmar. I alla händelser, jag ser fram emot hennes återkomst till påsk.

Busstur

På St Lucia finns inga bussar, i alla fall inte sådana som vi har i Sverige.  Det finns inte heller några busshållplatser, i alla fall inte så många. Det dom kallar bussar är små vans som tar 12 passagerare. Det sitter oftast 14 pers i dom.  Efter att ha åkt buss dels till Castries och dels till Suffrier  har vi lärt oss att vill man åka buss och det inte finns någon busshållplats, ställer man sig vid vägkanten och viftar lite. Då stannar bussen vänligt och plockar upp. Vill man gå av bussen hojtar man ”bus stop” eller ”bus stop, driver ”, och då stannar bussen så fort det är möjligt och det är det nästan över allt. Man betalar först när man går av bussen. Då går man ut och sträcker sedan in pengarna genom fönstret till chaffisen, och allt är frid och fröjd. Frid och fröjd är det emellertid inte när man stiger på bussen på busstationen. Då kan man få sitta i bussen utan luftkonditionering i upp till en halvtimme. Bussen lämnar inte stationen förrän den är fullsatt. Någon tidtabell finns således inte heller. Å andra sidan, det är billigt.

St Lucia

Västindien (Rodney Bay, St Lucia) motsvarar ganska precis de förväntningar jag har haft på Västindien. Syndigt vackert med mycket palmer, vita stränder med 28C i vattnet, dock lite för salt, trevlig och öppenhjärtlig lokalbefolkning. Rompunchen, med Chairmans Reserve som bas, mixad med orange och ananas och några andra lokala frukter är gudomlig i alla dess varianter.  Den lokala ölen Piton är OK. Det finns bättre.  Också frisörsbesöket hos den lokala herrfrisören motsvarar förväntningarna. Mina vita lockar satte piff på ett i övrigt kolsvart golv.  25 EC$ (ca 65 sek) är också enligt förväntningarna. Det slår till och med Josef hemma i centrumhuset.

Det finns en baksida. I den närbelägna fiskarbyn  Gros Islet är fattigdomen  och nedskräpningen påtaglig. Restaurangerna mycket bra med en creolsk touch, men reggaen i högtalarsystemet visar sin styrka med alldeles för mycket decibel – olidligt. Även discot inne på marinan visar musklerna med decibel, grannbåtens vindgenerator väsnas som vindkraftverk brukar och grannbåten på andra sidan har inte dragit åt sina fall. Det kan bli lite svårt med nattsömnen.

Dagarna går åt till lite sightseeing, lite planering och lite båtvård, och på söndag går färden vidare mot San Blas och Panama.  Internetuppkopplingen är svajig och inte helt tillförlitlig, så det kan dröja mellan inläggen. Jag ska försöka lägga in lite bilder innan vi kastar loss.