Franska Polynesien, Marquesas

Franska Polynesien består utav fyra olika ögrupper, Marquesas, Tuamotos, Society Island och
Austral Islands. Den första vi besöker är Marquesas, och ön Hiva Oa.

Det är dyrt i Polynesien. En hushållsrulle kostar ca 45 SEK, en 33 cl Tahitian ölburk kostar 20 kronor, Johnie Walker red label, 75 cl kostar ca 400 kronor. Det finns ingen inkomstskatt, men importskatterna är höga och alkoholskatten likaså. Alla fyra ögrupperna i franska Polynesien har sitt eget språk, utöver franskan, och alla olika öar har sina egna dialekter.

Marquesas
Hiva Oa
Vilket vackert namn, Hiva Oa. Det är marquesiska och betyder Lång Takås. Alla ö-namn i Marquesas syftar på delar av hus. Ön är lika vacker som det låter, med höga branta berg med mycket grönska. Även invånarna är vackra, och till och med deras tatueringar pryder sin plats på både män och kvinnor.  Det tycks vara ett välmående folk. Hiva Oa var kannibalismens högborg, och här slutade man äta folk för ca 100 år sedan.
Vi besökte några små byar på nordkusten, vars namn inte går att uttala (mest vokaler), och som var det mest isolerade man kan tänka sig.  Serpentinvägarna, med flera hundra meter stup rätt ner i Stilla Havet, var dessutom till hälften försvunna i de häftiga regnskurar som kommer med jämna mellanrum. Det framgår med all önskvärd tydlighet varför man inte har vanliga bilar här. Allt som går på fyra hjul här är pickups eller suvar, och alla har 4wd.  Något annat går inte att ta sig fram med utanför byarna.

Nuku Hiva
Nuku Hiva är den största ön i Marquesas, med Huvudstaden Taiohae. Ön har samma prägel som Hiva Oa, dvs höga branta berg, med mycket grönska. Även här tycks folk vara tämligen välmående. Namnet Nuku Hiva betyder läkt, som man sedan lägger takbeläggning på.
Viken strax bredvid, Hakkaou, är nästan omöjlig att hitta in i om man inte har GPS. Den ligger väldigt skyddad ifrån swells, och är omgiven av höga, branta berg med vassa bergsryggar, som taget ur ett sagolandskap, helt obeskrivligt vackert. När man går längs huvudstigen i byn ropar innevånarna in en och bjuder på frukt eller middag. Det finns inga vägar här, men det finns några bilar. De används endast till att hämta bananer med. Alla hushåll i byn, 5 st, har hundar, hästar och höns. Alla springer lösa. Det finns inga hundraser här, eller lika många som det finns hundar.
Promenaden på ca 2 timmar till världens 3:e högsta vattenfall, långt inne i djungeln, genom bananplantager, över floder, med en massa tikies längs stigen påminde om en Indiana Jones-film. Jag trodde att sådan natur bara existerade på film eller i sagovärlden.
En tysk turist dog här för endast två år sedan i samband med getjakt tillsammans med en inföding. Av någon anledning brändes kroppen (eller grillades). Spekulationerna kom genast igång om huruvida kannibalerna hade påbörjat sitt återtåg.  Jaktkamraten lär sitta i fängelse, och tyskens fru lär ha haft väldigt trevligt i byn dagen efter försvinnandet!!!

Ifrån Hakkaou gick vi till Controller Bay, fortfarande på ön Nuku Hiva. Efter kvällens restaurantbesök uppe i byn fick vi skjuts ner till hamnen av restaurantägarinnan. Alla är väldigt vänliga och serviceinriktade och kannibalvarningen tycks vara överflödig.

I morgon, måndag den 2/4, bär det iväg till Tuamotos. Det ta 3-4 dygn att komma dit, och kanske har vi inte riktiga internetförbindelser förrän vi kommer till Tahiti ca den 20-21/4.

Den 23/4 skall båten lyftas upp på land i marinan på Tahiti för bottenrengöring och diverse andra serviceåtgärder, och den 25/4 kommer Lena.

Vi har just fått höra att luft (ca 35C i skuggan) och vattentemperaturerna (30-31C) är ovanlig höga för säsongen, och därför är en cyklonvarning utfärdad för Tuamotos, dit vi är på väg. Det är ca 600 nm bort, så vi kanske dröjer oss kvar här uppe i Marquesas några dagar extra. I Marquesas har det aldrig förekommit några cykloner.